Kulspruta
Tiden rör sig framåt
alltjämnt stadigt, ständigt bort från oss
som lever, lider, lyder under dagar som förtär
Livet rör sig bortåt
som en hägring, som en gäckning,
i en öken, in i döden, i en ständig karantän
Vänner vänder ryggen
till de band vi förut bundit,
klipper av till inget kvarstår,
tills vi ensamma dör
Men vi rör oss ständigt framåt,
alltjämt vilsna, alltjämt frusna,
alltjämt brustna, med kulsprutan mot tinningen
Kula efter kula efter kula efter kula
Matas in i skallen,
in tills inget längre spelar roll
Kula efter kula efter kula efter kula
efter kula efter kula efter kula
Kula efter kula efter kula efter kula
Matas in i tanken,
in tills inga tankar längre tänks
Kula efter kula efter kula efter kula
efter kula efter kula efter kula
Döden rör sig hitåt
alltjämnt iskall, evigt kolsvart,
absorberar allt som smärtar, det som kallas för liv
Solen rör sig nedåt
till ett avsked, som ridå ned,
föreställningen är över, slutet äntligen här
Inget finns här längre
Inget registreras länge
Inget smärtar längre
Inget spelar nån roll
Ingen finns att straffa
Ingen finns att rädda
Kulan rör sig framåt
alltid framåt, alltid framåt,
alltid inåt för att lindra det som blivit så fel
Slutet rör sig framåt
alltid framåt, alltid inåt
Sätt kulsprutan mot tinningen
Kula efter kula efter kula efter kula
Matas in i skallen,
in tills inget längre spelar roll
Kula efter kula efter kula efter kula
efter kula efter kula efter kula
Kula efter kula efter kula efter kula
Matas in i tanken,
in tills inga tankar längre tänks
Kula efter kula efter kula efter kula
efter kula efter kula efter kula
Kulan rör sig framåt
alltid framåt, alltid framåt,
alltid inåt för att lindra det som blivit så fel
Slutet rör sig framåt
alltid framåt, alltid inåt
Sätt kulsprutan mot tinningen