Glömd

I drömmen är jag stark
Vardagssmärtor bleknar bort
tillsammans med era verklighetskrav
Allt begravs

Och jag känner solen värma skinn
i zenit där den ständigt står
Här kan jag gå

Hjulen kastar jag,
packar ihop och ger mig av
så snabbt att ögat inte ser hur jag ler
när skogen banar väg för mig

Om dagen är jag svag
Utan dropp bleknar jag bort -
uppbunden av verklighetens krav,
men jag är jag

Och jag
känner solen bleka skinn
från tavelhimlen där den står
Dit vill jag gå

Stolen rullar jag
med en munkontrollerad stav
I en värld där alla ler åt krymplingen
Jag ger mig av trots era krav

Det kommer att ta lite tid,
men bara jag blir fri
betyder tiden ingenting
Tid är någonting jag har i överflöd

Jag blundar ständigt hårt
Min smärta gör det svårt
att nå den plats jag drömmer om,
men i sinom tid ska jag bli fri

Jag blundar ständigt hårt
Min smärta gör det svårt,
men äntligen är jag glömd