Ideal

Du laddar ner din ideal
från en obefläckad, digital värld
och täcker väggarna med bläck,
som formar människor
med fasta, näcka kroppar

Skuggor blommar ut i ros
och höfter anpassas till trosorna
som böjs över slanka ben
och när de ler, brister du i gråt

Du tömmer magen än en gång
och ger dig sedan av i språng på jakt
efter nya sätt att stå,
för att slutligen
kunna få perfekta skuggor

Du kastar upp för alla veck
som böjer skinnet på ett osmakligt sätt
och försöker tränga bort sådant du sa
i ungdomlig dumhet,
när den fete kunde vara glad:
”Jag är jag,
och det är allt jag vill vara”

Du skrattar hårt åt vänners ord,
men darrar av svaghet inombords
Magen vrider sig i svält,
men du tänker snällt
vänta på några kilon till

Ser du benen känns det bra,
då går din diet just som den ska
Men benen viker sig när du ska stå -
det är ett pris man får
betala för att må
precis som alla vackra människor

Skuggor mörknar ännu mer
och från höfter smala faller trosor ner,
rullar över dina bleka ben,
når marken precis när kroppen rasar ner

Andas ut, snart tar livet slut